På jobbet har jag blivit uttagen till att gå en utbildning, en chefsutbildning som i slutändan är tänkt att leda till ett nytt jobb som ledare. Det är oerhört roligt och så himla intressant. Vi är ett gäng från varuhuset i Älmhult, Kalmar och Ikea Hemma. Tillsammans är vi 13 personer i åldrarna 23-40 och vi kommer att träffas en gång i veckan, vilket jag ser väldigt mycket fram emot. Jag tänkte skriva av mig här på bloggen eftersom jag har märkt att efter varje gång dyker det upp massa frågor om mig själv och det kanske klarnar lite om jag skriver.
Här är hela gänget samlat.
Första dagen började vi med att presentera oss. Alla var lite nervösa och väldigt förväntansfulla. Mina förväntningar på utbildningen är dels att jag ska få en massa verktyg till att underlätta/utveckla vardagen, men även att jag ska våga lita på mig själv och tro på mig själv som ledare. En 20 minuters lång presentation skulle vi hålla om oss själva. När jag satt hemma och förberedde mig kände jag, åh herregud, 20 minuter är jättelångt! Men väl på plats så flöt det på väldigt bra, och 20 minuter är inte alls långt när du ska berätta om vad som har format dig. Självklart att mitt gymnasium har spelat roll i mitt liv, jag tror att jag mognade betydligt fortare tack vare det. Men viktigast är nog ändå att jag föddes som mellansyster till två bröder, en två år äldre och en två år yngre. Min pappa skämtade alltid att jag skulle lära mig slå både uppåt och neråt på samma gång. Men sen barnsben har jag fått lära mig att ge och få respekt, uppskatta varandras egenheter och försöka hitta en lösning som alla tre är nöjda med.
Eftersom uppstarten var med övernattning fortsatte vi dag två med gruppdynamik och hur alla grupper går igenom samma stadier när de bildas. Vi pratade feedback, hur man ska ge, men även ta emot. Oftast räcker det med ett tack! Vår föreläsare pratade även om hur vi ska dra lärdom av gässen (läsvärt!).
Min känsla av dagarna är först och främst: "så himla kul att vara igång!", men jag känner också "det här vet jag". Några av teorierna vi gick igenom har jag pratat om tidigare, mycket annat är sunt förnuft. Det är där jag blir nervös. "Om jag nu kan det här så är det bara att köra på, varför gör jag inte det?". Jag vågar helt enkelt inte lita på att jag kan, rädd för att misslyckas och där är vi tillbaka till förväntningarna, att jag ska våga tro på mig själv som en ledare. Det får ta tid, men nu är jag på väg. Torsdagarna framöver kommer bli oerhört intressanta med tanke på hur mycket jag börjat reflektera över mig själv på bara första tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar