Att stänga ett gammalt och öppna ett nytt.

Den stora händelsen under hösten var ändå att hela Älmhultsvaruhuset flyttade. Från det allra första till det allra senaste. Det byggdes ett helt nytt handelsområde där IKEA-varuhuset blev klart först. 

Sakta, men säkert växte det ett varuhus fram. 

Tanken är att här ska ett större handelsområde växa fram och precis vid kanten står där en liten röd, gullig stuga. Vet inte om det är planerat eller om det bara var någon som vägrade att sälja. 

Vi fick möjlighet att kika in i nybygget. På med skyddshjälm och reflexväst så att vi syntes ordentligt bland byggdammet.

Jag och några till fick möjligheten att fixa i ordning. Det var mycket saker överallt. 

Sprillans nya vagnar med skyddsplast, visst skitsnyggt, men krångligt att plasta av. 

Som diskansvarig fick jag ordentligt med tid att bekanta mig med den nya diskmaskinen. 

En dag när jag cyklade till jobbet funderade jag på om det verkligen låg kvar. Dimman var så sjukt tjock att vad som helst hade kunnat försvinna. 

Vi hade en fest när hela varuhuset nästan var helt i ordning. Temat var 1958. "Klockrent!" tänkte jag, "självklart är jag en VM-silvermedaljör". Det tänkte ingen annan, för resterande kom klädda i fina 50-talskläningar. 

Innan dörrarna slogs upp var det sån ordning på allt. Spikraka rader med shoppingvagnar ser man inte alltför ofta.

I det gamla varuhuset påbörjades flytten. Bland annat med en köksauktion där alla visningskök såldes ut. Vi köpte inget, men det var kul att vara med på. 

På nya varuhuset skulle vi ha ett nytt sortiment med kakor. Och då fick vi ha en kakprovning för att se vilka av de 21 (!!) olika sorterna vi skulle ha.

En dag hölls en flyttkedja mellan det gamla och det nya varuhuset. Sveriges (världens?) längsta flyttkedja. Kändes nästan som om hela Älmhult var där. 

Det första IKEA-varuhuset stängde tisdag den 30 oktober. Dagarna innan var det utförsäljning, med start på 30% på fredagen kan ni förstå att det var full rulle hela helgen. 

Självklart var Kristoffer och jag där varje dag. Och en hel drös med andra. Helt sjukt vad med folk det var som skulle fynda.

Och på tisdagskvällen var allt tokfyndat. 

Hela varuhuset var helt tomt, förutom allra längst ner på tag-självlagret där de sista skåpsluckorna och kolfilter i utgående modell hade skrapats ihop. 

Det nya varuhuset byggdes på andra sidan av Älmhult, därav fixades vägar och gångbanor i ordning. Detta ledda till förstasidenyheten ovan. 

Den 31 oktober kom mina föräldrar och lillebror på besök. Mamma hade sportlov och det passade fint att göra ett besök hos sin dotter. Det klaffades in med en öppning av det nya varuhuset. Min lillebror är lika knäpp som jag och från klockan 19.30 på onsdagskvällen satt han och väntade utanför ingången.

Vi andra satt i bilen på drive-in bion och såg på Mamma Mia och käkade popcorn.

Varför sitta en hel natt utomhus? Jo, de 100 första fick behålla sin plats i kön. Alltså blev det en nöjd lillebror som fick komma hem med en sprillans ny fåtölj. (rätt dålig timlön med tanke på vad fåtöljen kostade och hur länge han satt där. Men det är ju grejen! Och jag hade suttit med honom om jag inte hade börjat jobba klockan 0800 den 2 november.)

Och han fick ju inte bara en fåtölj, han fick även hälsa på Ingvar som glatt stod och tog emot det första kunderna i det nya huset. (Ni ser lillebror och Ingvar till vänster om den blåa skylten i mitten)

Trött, men nöjd kom han in lillebror och gick direkt och tog sin en kaffe. Sen åkte han hem och sov resten av dagen och jag jobbade resten av helgen. Vilken succé öppningen var! Väldigt roligt och väldigt mycket jobb. Men så är det när värdens första IKEA-varuhus stänger ner och världens modernaste IKEA-varuhus öppnar.