...är den när man är sina kära som närmast. Tråkigt för mig att mitt hjärta är delat i så många bitar över jordens alla hörn, men i Grebbestad håller stora delar av de hus. Alltså begav jag mig dit.
Ett morgondopp i Hjuvik på söndagen.
En tågresa hem till mamma, pappa, mina bröder och Tjuv och Polis.
En utflykt med en bästa vän med en utsikt som slår det mesta.
Ett landskap som gör själen hel.
En promenad bland tokiga stenar med tunga moln hängandes över oss.
En hagelbrakare och lerduvor, några få träffades.
En balkong med räkor och min fantastiskt fina familj, pojkvän och kompisar.
En fantastisk mamma som ena dagen sitter på trappan och pratar med grannens dotter.
En annan dag promenerar hon med sin moster längs med vattnet i stan.
.JPG)
En annan kväll, samma fina familj plus ytterligare delar av mitt hjärta.
En båttur i världens finaste skärgård med gudmor och mor.
Och en bror som får hjälp med kobbarna.
Den finaste killen som ger besöket på landet en tumme upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar