När jag har tillräckligt mycket tid om morgonen äter jag frukost på restaurang. Jag brukar äta en mangopannkaka, kanske en fruktsallad och en kaffe. (bildexempel) I början testade jag olika ställen och då gällde det att vara beredd. Okej att inte veta att på en restaurang serverar de chokladsås till sin mangopannkaka, (det står det inget om i menyn, medan det t ex står bananpannkaka med chokladsås). Jag gör misstaget en gång, men försöker ändå gången efter på samma restaurang. Beställer en mango-pannkaka utan chokladsås. En mango-pannkaka utan chokladsås är för mig, enligt enkel logik, en naturell mango-pannkaka. In på bordet ställs det en mango-pannkaka med jordgubbssås istället.
AAAAAAAAAAARRRGGGGH. *dunka huvudet i väggen*
(Nu när jag beställer preciserar jag alltid, utan någon som helst sås.)
Lite samma grej när jag gick till frisören. Det har hänt en så länge en gång, idag. "Jag skulle vilja ha det lite kortare tack!". Lite kortare för mig är storleksmässigt jämförbart med det 1 1/2 cm-stora utrymmet jag visar mellan tumme och pekfinger. Eftersom självklart pratar frisören inte engelska (/kunden vietnamesiska) så är det teckenspråk som gäller. Och jag tror att vi förstår varandra. Det ser bra ut innan hon kommer fram till främre delarna av håret. Snippsnapp så har jag blivit med lugg. VAR I DET 1 1/2 CM STORA UTRYMMET TOLKADE DU EN LUGG!!!? Skrek jag tyst för mig själv.
AAAAAAAAAAAAAAAAAARRRGGGGH. *dunka huvudet i väggen*
Samma arga blick gav jag min frisör. Hon fortsatte glatt att föna håret.
Detta kan verka som oerhört simpla saker, men efter 3 månader här i landet har jag (och mina kollegor) blivit ganska luttrade. Det märktes väldigt tydligt när vi häromdagen gick på restaurang tillsammans med en nyanländ bekant till en av kollegorna. Vi som varit här gick ut hårt med "ett glas, inte en flaska, med vitt, inte rött, vin", "soda-water, not normal water, soda", "garlic butter, not garlic in butter" etc etc etc. Den nyanlända blev ganska fundersam över att vi var så himla övertydliga och även repeterade några gånger, men sen fick hon ju även fel mat sen.
AAAAAAAAAAARRRGGGGH. *dunka huvudet i väggen*
(Nu när jag beställer preciserar jag alltid, utan någon som helst sås.)
Lite samma grej när jag gick till frisören. Det har hänt en så länge en gång, idag. "Jag skulle vilja ha det lite kortare tack!". Lite kortare för mig är storleksmässigt jämförbart med det 1 1/2 cm-stora utrymmet jag visar mellan tumme och pekfinger. Eftersom självklart pratar frisören inte engelska (/kunden vietnamesiska) så är det teckenspråk som gäller. Och jag tror att vi förstår varandra. Det ser bra ut innan hon kommer fram till främre delarna av håret. Snippsnapp så har jag blivit med lugg. VAR I DET 1 1/2 CM STORA UTRYMMET TOLKADE DU EN LUGG!!!? Skrek jag tyst för mig själv.
AAAAAAAAAAAAAAAAAARRRGGGGH. *dunka huvudet i väggen*
Samma arga blick gav jag min frisör. Hon fortsatte glatt att föna håret.
Detta kan verka som oerhört simpla saker, men efter 3 månader här i landet har jag (och mina kollegor) blivit ganska luttrade. Det märktes väldigt tydligt när vi häromdagen gick på restaurang tillsammans med en nyanländ bekant till en av kollegorna. Vi som varit här gick ut hårt med "ett glas, inte en flaska, med vitt, inte rött, vin", "soda-water, not normal water, soda", "garlic butter, not garlic in butter" etc etc etc. Den nyanlända blev ganska fundersam över att vi var så himla övertydliga och även repeterade några gånger, men sen fick hon ju även fel mat sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar