Att åka på en vespatur / skotersafari / mopedguidning. Kalla det vad du vill, men åhherregud vad häftigt det var! Jag hade blivit rekommenderad Café Zoom av några gäster som var mycket nöjda med deras tur. (Kul att själv få tips och inte bara dela ut dem!) Vi fick en variant på deras normala tur, anpassad efter oss som befunnit oss här i landet ett tag. Vi blev upphämtade vid vårt hotell, Unn, Linda och jag och blev körda till kaféet. Där träffade vi vår underbara guide Djuo (inte vietnamesisk stavning på den!), gick igenom turen och sen bar det av.
Okej att jag har spenderat 3 månader här i landet, men innan igår hade jag bara åkt moped i mindre i 10 minuter. Vilken häftig upplevelse! Trafiken blev så mycket mer. Den kom så nära och blev så himla intensiv. Vi tog oss från distrikt 1 via diverse skoshopping-gator till ett stort Cao Dai tempel. Här fick jag (som tidigare på dagen själv berättat om Cao Dai-religionen för mina gäster) ställa alla omöjliga frågor jag själv har fått och inte kunnat svaret på.
Vi åkte vidare till Cho Lon (som vi fick rätt uttal på), China town i distrikt 5, till ett kinesiskt tempel och mer historier härifrån.
Himla konstig bild, nej vi körde inte, men vi fick posa.
Upp på mopederna igen, över en bro till distrikt 4 där vi åt på en seafood-restaurant. Där försökte de lura i oss att vi åt kyckling, men den gick vi inte på. Vi kom överens om "hoppande kyckling", alltså groda.
Vidare genom stan till ett gömt kafé. Jag förväntade mig ett kafé gömt för turister, alltså på någon bakgata nånstans, men det här alltså. Så himla häftigt.
Ser inte mycket ut för världen, men där inne gömde sig något fantastiskt.
Vi åkte till en gränd där vi klev av vesporna. In i en mopedverkstad där det arbetades lite, in genom en dörr genom en korridor helt klädd i plankor. Upp för en trappa fram till en stängd dörr. Guiden säger att vi måste vara tysta och sen kliver vi in. Vi hamnar inne i ett litet rum, fullt med kafégäster på de små fåtöljerna. Inget elektrisk ljus, utan fladdrande ljus på borden.
Tyg hängde i taket och framför fönstrena och det kändes som om vi hamnade i en annan värld. Vid ena väggen stod ett piano där en man spelade. Han ackompanjerades av en violinist och en man som sjöng. Helt utan elektrisk förstärkning, på riktigt, unplugged.
Vi drack varsin iskaffe och bara njöt. Helt fantastiskt. När vi senare gick därifrån var vi alla tre helt uppfyllda av besöket och svävade nästan på moln av all romantik där inifrån. Sen blev vi hemskjutsade till hotellet och somnande med ett ett stort leende på läpparna. Det rekommenderas varmt!
Okej att jag har spenderat 3 månader här i landet, men innan igår hade jag bara åkt moped i mindre i 10 minuter. Vilken häftig upplevelse! Trafiken blev så mycket mer. Den kom så nära och blev så himla intensiv. Vi tog oss från distrikt 1 via diverse skoshopping-gator till ett stort Cao Dai tempel. Här fick jag (som tidigare på dagen själv berättat om Cao Dai-religionen för mina gäster) ställa alla omöjliga frågor jag själv har fått och inte kunnat svaret på.
Vi åkte vidare till Cho Lon (som vi fick rätt uttal på), China town i distrikt 5, till ett kinesiskt tempel och mer historier härifrån.
Himla konstig bild, nej vi körde inte, men vi fick posa.
Upp på mopederna igen, över en bro till distrikt 4 där vi åt på en seafood-restaurant. Där försökte de lura i oss att vi åt kyckling, men den gick vi inte på. Vi kom överens om "hoppande kyckling", alltså groda.
Vidare genom stan till ett gömt kafé. Jag förväntade mig ett kafé gömt för turister, alltså på någon bakgata nånstans, men det här alltså. Så himla häftigt.
Ser inte mycket ut för världen, men där inne gömde sig något fantastiskt.
Vi åkte till en gränd där vi klev av vesporna. In i en mopedverkstad där det arbetades lite, in genom en dörr genom en korridor helt klädd i plankor. Upp för en trappa fram till en stängd dörr. Guiden säger att vi måste vara tysta och sen kliver vi in. Vi hamnar inne i ett litet rum, fullt med kafégäster på de små fåtöljerna. Inget elektrisk ljus, utan fladdrande ljus på borden.
Tyg hängde i taket och framför fönstrena och det kändes som om vi hamnade i en annan värld. Vid ena väggen stod ett piano där en man spelade. Han ackompanjerades av en violinist och en man som sjöng. Helt utan elektrisk förstärkning, på riktigt, unplugged.
Vi drack varsin iskaffe och bara njöt. Helt fantastiskt. När vi senare gick därifrån var vi alla tre helt uppfyllda av besöket och svävade nästan på moln av all romantik där inifrån. Sen blev vi hemskjutsade till hotellet och somnande med ett ett stort leende på läpparna. Det rekommenderas varmt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar