I Ryssland kan man det här med parad.

Den 9e maj är en stor dag i Ryssland. Speciellt det här året. Vi firar nämligen 65 årsdagen av segern i Andra världskriget. Herreminget vilket reklampådrag det har varit inför det här. Varenda buss har haft ett klisterbanderoll på framrutan, stora reklampelare i stan och butikerna skyltar med 9% rea den 9e maj. Med spänning intog vi dagen. Samling klockan 10 vid McDonalds. Ner till vattnet, och äntligen fick jag känslan av hur många människor som bor i den här staden. Det kändes som om alla hade samlats nere vid Salif för att se paraden. Det hölls tal och sedan paraderade militärerna. Det är exakt, fint och i takt. Jag gillar killar i uniform. Efter paraden var det dags att visa upp krigsutrustningen. Det kom militärfordon i mängd. Och de blev bara större och större. Sedan uppvisning i luften. Flygplan, helikoptrar och fallskärmshoppare!! Först 4 stycken med varsina flaggor, sedan ytterligare 4 stycken med rök. Jättetufft. MEN. I Ryssland lever 18,5 miljoner under existensminimum, och det är det här man lägger pengar på. Helt sjukt. Efter uppvisningen blev det lite lunch och sedan hamnade vi framför teatern. Det var en röd matta utrullad och folk stod och väntade. Så vi väntade också. Sedan började invigningen av Chebocksarys filmfestival och gissa vilka som hade de bästa platserna? Helt riktigt. Vi stog precis i blickfånget av de som fotade alla häftiga ryska kändisar som kom i limosin och andra fina bilar. Vi kände inte igen en endaste en, men vi jublade ändå som alla andra.

Efteråt blev det lite paus, åkte hem en liten springtur och sedan efter middag var det påt igen. Mina tvillingar tog med mig till stan. Där skulle de träffa några killar (men det fick jag inte berätta för mamman!) Så jag åkte för att träffa mina vänner. Innan jag lämnade de kom vi överens om att åka hem tillsammans, för efter fyrverkerierna klockan 22 fick inte de vara ensama ute. Ingen fara för mig, kul att agera storasyster, speciellt efter att de bad mig så snällt.

Möter upp de andra, vi åker och ser på en eld-show där Annas syster medverkar, sedan behöver jag åka tillbaka till Salif för att se fyrverkerierna med tvillingarna. Kommer dit precis när Saluten börjar. (Ryskarna är heltossiga, de jublar och klappar händerna efter häftiga fyrverkerier samtidigt som Ödessymfonin spelas från scenen!) Jag får inte tag på tvillingarna, väntar, försöker ringa igen, njuter av fyrverkerierna, får tag på de. De står vid teatern, jag berättar att jag står vid busshållplatsen. Masha avlsutar något i stil med "ettan som kommer nu". Jag trodde att hon sa att hon såg mig och det var bakom "ettan som kommer nu". Så jag väntar lite till. Och lite till. Lite storasysteransvar drabbar mig eftersom vi kom överens om att vi skulle mötas och åka hem tillsammans. Försöker fråga en vakt om hjälp, att han kan prata i telefonen och förklara vart jag är, men jag kan ju inte ens be om hjälp på ryska! Vad är det för skit jag lärt mig? Får sedan tag på tvillingarna igen och de frågar mest "Shto?" (alltså: vad?) Jag kan ju inte förklara att jag står och väntar på de för att vi kom överens om att träffas. Inte heller har de vett att berätta vart de hållre hus eller om de är på väg hem. Usch. Sen tog pengarna slut på telefonen, jag mötte upp de andra för en häftig utekväll den 9e maj, men ryssarna var itee jättepigga på det där. Vid 23 började alla traska hemåt, och vi har ju inga ryska vänner som bjudit oss på hemmafest (det är tydligen grejen den 9e) så det belv en tidig kväll för oss. Men det var väl bra det. Då hade vi ju kunnat tillbringa hela måndagen för att plugga, eftersom det är lag i Ryssland att om en röd dag infaller på en söndag blir man ledig på måndagen. Heltossigt. Men inte blev det plugg för det...