2010-05-31

En liten dipp

Idag efter träningen stod Karin och jag i omklädningsrummet och var sådär härligt gött bittra. Vi båda ville bara komma hem och få träffa några kompisar som vi inte umgåtts med konstant i en månad. Få prata med en familj som förstår en. Laga sin egen mat och inte behöva vänta på att mamsen kommer hem från jobbet bara för att jag inte kan förklara på ryska att jag kan laga min egen mat. Att bli uppringd av en trevlig kompis som redan har planerat något kul och slippa dra i hela utekvällen själv. Eller alla dessa fylleragg från McDonalds-kön som ringer och snackar ryska med en. Som sagt, i McDonalds-kön, efter några öl, flyter ryskan perfekt, men dagen efter fattar jag inte lika mycket. Men de ryska killarna är rackarns snabba på att ta ens telefon, ringa upp sin egna mobil och på så sätt få ens nummer. Rackarns, de har varit ute och flugit förr.. Eller få gå på dejt med någon som förstår en, eller bara få prata med någon som förstår en.

Jag har nog aldrig förr träffat så många människor och umgåtts med de utan att kunna prata ordentligt. Min hjärna är alldeles slut av att tänka på ryska, och jag är lite matt av att inte få göra mig förstådd. Menmen, jag är utbjuden på dejt nu av en kille som pratar lite engelska, så livet är inte helt purjo. Satt idag tillsammans med kära baboshkan på en parkbänk utanför huset och samtalade. "vackert väder", "är du hunrig" och det var ungefär det. Helfestligt!

2010-05-30

Spontant

Var inne i mormors rum igar, hon ser inte alls pa tv. Hon lyssnar pa radio hela dagarna! Och det kanske finns pa tjuvashiska. Vem vet.

Annars i Ryssland finns det ingen tidtabell for bussarna. Det ar valdigt bra, for da ar de aldrig forsenade och da star det aldrig nagon och muttrar surt pa hallplatsen. Jattekackt.

Igar var vi pa klubb och jag lyckades snacka in oss i VIP-rummet. Helfestligt, med ett gang ol i kroppen sa forstar alla nar jag snackar ryska. Och jag forstar nar alla pratar . Har idag varit pa museum om den forsta ryska kosmonauten. Paminde lite om revolutionsmuseet pa Kuba, valdigt manga saker som inte ar jatteintressant. Typ en sked, en tidning han laste, en skolbok han skrev i. Men festligt med museum.

Och i Ryssland kan man kopa cocktail pa burk. Favoriten ar redbullvodka. Fardigblandad, bara att halla i sig! Vi hade cocktailprovning for nagra helger sen. Det var spannande att se att man kan ha sa manga olika sotsliskiga drycker.

2010-05-28

En historia att berätta för barnbarnen.

PROLOG:
Jag har flörtat lite med killen som jobbar eftermiddagspasset på gymmet. Han heter Dima, (Dimitri för att var exakt, kan det bli mera ryskt?). Jag och Karin har varit där varannan dag (inte konstigt att vi kommer vara fit:a, typ). Dima och jag har varit på dejt två gånger, och när han ringer, ringer han alltid från olika telefoner. Jag tror att han är lite snål, men vi låtsas inte om det.

I lördags hade vi en heldag på stan. Verklig rysk heldag. Först var vi i Kazan och besökte huvudstaden i en annan delrebublik. Det var moskébesök och vandring på stan. Himla trevligt. Ett besök på tivoli och där drack vi en eftermiddagsöl. Efter ölen fick vi världens partykänsla. MEN. Eftersom klockan var 5 på eftermiddagen var det dags att lägga känslan i en burk och plocka fram senare på dagen. Vi tog bussen hem tillsamman med alla våra mammor som varit på IKEA och tokfyndat. Vi kom hem, min mamma värmde frikadellisoppa åt mig och gjorde kaffe och sedan....

Martin och jag tog trollejbussen in till stan. På Donken mötte vi Anna, Karin och Robin. Öppnade burken med partykänla. En champagneflaska senare (99 rubler) och vi var på gång. Klockan 2330 tog vi taxi till Chebbans största uteställe. Mega Galaxy. Ett inträde senare och vi var inne. De hade tre dansgolv. (om inte fler!) Men några flaskor champagne senare (de kostade bara 50 spänn!) och vi var game. Cecilia var i toppform. Alla var i toppfrom! Hela natten var det dans och galet festhumör. Det var någon kille här här att snacka med, någon dj där att önska låt av. Men det är inte det jag vill berätta.

På söndagsmorgon när vi gick hem var det långt. Vi gick och gick och gick. Vid 0800 kom jag hem till familjen och gick och la mig. Vid 15 vaknade jag. Hade skickat sms till Dima mitt i natten, sånt där spontant fyllesms, och fått svar när jag startade mobilen vid 15. Precis efter att jag skickat iväg sms till honom ringde det. Som sagt, han ringer alltid från olika nummer, så jag svarade full och glad. Pratade om att han skulle jobba på biljardklubb senare och att jag var ganska trött och skulle ringa senare. Gick och tränade, sprang 5 km på bakfyllan, duschade, kom hem och åt middag. Åkte till Karin där hennes mamma hade bjudit in oss på middag. Vi alla var trötta, men jag fick sms från Dima (vad jag trodde). Men med hjälp av Karins "mamma" fick jag hjälp att tyda sms:en. Han bjöd in mig på biljard. Jag sa, "helt okej", jag har ju ändå träffat killen tidigare. Inga problem att åka till en helt annat stadsdel för ett parti biljard.

Efter ett tag hittar jag stället, kommer in i receptionen. Frågar "ursäkta, vet ni om Dima jobbar idag, vart?" De svarar, "naej, Dima jobbar inte här, kan vi hjälpa dig?" Wellwell, jag ringer "Dima" han svarar att vakten hjälper mig upp till våningen där han jobbar. Jag och vakten traskar upp två våningar, öppnar dörren och där står en kille som jag mötte kvällen innan på Mega Galaxy. Vet att jag har träffat honom, men vet inte hur han har fått min telefon. (Med facit i hand står det på min mobil att jag ringt upp honom 0258 lördag morgon, jaja.) Han frågar: Varför frågar du om Dima, jag heter ju Våva"! (Vladimir, kan det bli mer ryskt?). Tur att jag inte är den som är den. Jag finner mig situationen och har en riktigt trevlig kväll där vi spelar biljard och skrattar lite åt lördagskvällen. Tur att jag ibland kan låtsas att jag inte kan förstå vad han säger annars hade det kunnat uppstå pinsamma tystnader där han frågade mig vad vi gjorde i lördags. Tur det. Menmen, som sagt, tur att jag inte är den som är den :)

Rysk tradition.

Nu sitter vi hemma hos Robins pappa. Jag och Martin har ändå varit och tränat så vi köpte bara en champagneflaska. Men Robins pappa Aleg (som för övrigt är världens största Sverigefan) har kommit in i Robins rum och sagt hej då och då. Det har blivit en liten vodkarackare då och då. För övrigt såg vi på Mamma Mia när han kom in, och blev jätteglad. Det är en konstig grej att bo hemma, men ändå inte känna sig som hemma. Jag brukar undgå att komma hem för att jag har ingenting att göra. Jag har ingen bok, inget internet, ingen TV som fungerar på svenska. Ingen kompis jag kan ringa och bara möte på en spontan kväll. Där är väldigt konstigt at inte kunna prata med "mamma" och prata om att laga middag. Inte få diska, för då skriker mina tvillingsystrar på mig och säger att "NEJ!! Vi gör det." Heltossigt, jag känner mig överflödig. Menmen, det är inte så mycket att göra åt det.

2010-05-27

Om Olga Petronva / Олга Петровна

Om min baboshka, mormor, en intressant berattelse. Kvinnan bor i ett av de tre rummen i var lagenhet. Pa mornarna nar jag ater frukost brukar hon komma ut i koket, sucka lite, titta ut genom fonstret, kolla graderna pa termometern, sucka lite till, och sedan ga tillbaka in till sig. Frukost kakar hon senare nar jag har gatt till skolan. Ibland sitter hon utomhus nar jag kommer hem fran skolan. Pa en bank pa garden och tittar pa barnen nar de leker. Alltid med blommigt huckle pa huvudet och stor kappa, aven nar det var 30 grader. Om det ar regn sitter hon inte dar. Da ar det mest inomhus och ser pa tv. En tanke som slagit mig ar att hon ar tjuvash, alltsa pratar hon tjuvashiska och bara lite ryska. Pa tv visar de bara ryska program. Min baboshka har inte jattemanga tander. Hon far inte heller sitta vid samma bord som resten av familjen nar vi ater middag. Min baboshka sitter vid ett eget bord, ater sitt potatismos och dricker sin kefir och suckar lite. Sedan gar hon tillbaka in till sig. Ibland nar jag kommer hem fran skolan sticker hon ut huvudet ur sangen och tittar pa mig. Suckar sedan lite over att det inte var Rita (min ryska mamma) som kom. Ibland nar jag kommer hem fran skolan sticker hon ut huvudet och tittar pa mig och suckar lite over den korta klanningen jag har pa mig. Ibland nar jag kommer hem fran skolan ser jag henne sta vid sitt fonster i sitt rum och sucka lite. Kanske over att det inte hander sa mycket utanfor, kanske over att barnen cyklar for fort utan hjalm, kanske over att hon inte ser Rita. Ibland nar jag kommer hem fran skolan sitter min baboshka i koket och ser pa tv istallet for pa sitt rum. Det hander inte jatteofta, det kanske bara ar ett fredagsnoje. Min baboshka ar jattehjulbent och gar inte sa fort. Hon ar valdigt fin i sina stora kjolar och sitt forklade. Min baboshka stack precis ut huvudet och tittade pa mig och log nar jag svarade telefon pa ryska. Hon ar ganska sa sot anda.

2010-05-12

Romantik på trollejbussen.

Vi var på väg hem. Vi hade varit ute och städat i ett naturreservat så jag skulle inte kalla mig själv för asfräsch, med smuts på knäna och lite svettig och go. Men tydligen! Martin, Robin och jag tar först buss nummer 14 fyra stationer för att vi inte orkar gå. På 14 står en mycket söt kille som jag tittar lite för mycket på. När Robin och jag sedan byter buss till 11an går denna söta kille på längst bak där även vi gick på (och då stod han långt fram, mycket närmare de främre dörrarna). Under bussfärden flörtar jag allmänt mycket med fina leenden och långa ögonkast. Vi bor ganska långt ut så det blir ju färre och färre folk på bussen, men den söta killen är fortfarande på. När Robin sedan går av är det bara jag och den söta killen kvar. Ett fint leende till skickar jag iväg och då kom han fram och började prata med mig. Första frågan inga problem, "Vart kommer du ifrån?" Den kan jag till och med svara på. Sedan sket det sig. Jag fattade inte ett dugg. Han försökte fråga någonting men det var inget jag fattade. Sedan frågade jag vad han hette, men kommer jag ju inte ihåg (alla ryssar heter nämligen något med väldigt mycket sj, zj, ch - ljud. ) sedan frågade han något mer, vi kom till min station, romantiskt åkte jag vidare till nästa för att fortsätta "prata" med honom. Han säger något och jag känner igen det, men kan inte placera det. Rackarns. Sen går jag av. Vad är det för jävla skit att inte ens kunna flörta med någon på bussen? Sedan när jag kommer till gymmet inser jag att det var gym-namnet han nämnde. Aha. Undrar vad han frågade om gymmet... Jaja, jag får väl gå hem och plugga ordentligt och sedan hoppas att vi möts igen.

Har haft en liten språk-dipp nu efter helgen när jag insett att jag varken kan be om hjälp, förklara mig eller flörta på ryska. Kände mig ändå ganska bra efter att ha förstått familjen helt okej och kunna böja verb på skoltid, men ack så jag bedrog mig. Det är bara att jobba på :)

Typisk ryskt.


En inblick i min vardag. En paradbil och utsikt från Martins gård. Ja, vi är i Ryssland.

2010-05-10

I Ryssland kan man det här med parad.

Den 9e maj är en stor dag i Ryssland. Speciellt det här året. Vi firar nämligen 65 årsdagen av segern i Andra världskriget. Herreminget vilket reklampådrag det har varit inför det här. Varenda buss har haft ett klisterbanderoll på framrutan, stora reklampelare i stan och butikerna skyltar med 9% rea den 9e maj. Med spänning intog vi dagen. Samling klockan 10 vid McDonalds. Ner till vattnet, och äntligen fick jag känslan av hur många människor som bor i den här staden. Det kändes som om alla hade samlats nere vid Salif för att se paraden. Det hölls tal och sedan paraderade militärerna. Det är exakt, fint och i takt. Jag gillar killar i uniform. Efter paraden var det dags att visa upp krigsutrustningen. Det kom militärfordon i mängd. Och de blev bara större och större. Sedan uppvisning i luften. Flygplan, helikoptrar och fallskärmshoppare!! Först 4 stycken med varsina flaggor, sedan ytterligare 4 stycken med rök. Jättetufft. MEN. I Ryssland lever 18,5 miljoner under existensminimum, och det är det här man lägger pengar på. Helt sjukt. Efter uppvisningen blev det lite lunch och sedan hamnade vi framför teatern. Det var en röd matta utrullad och folk stod och väntade. Så vi väntade också. Sedan började invigningen av Chebocksarys filmfestival och gissa vilka som hade de bästa platserna? Helt riktigt. Vi stog precis i blickfånget av de som fotade alla häftiga ryska kändisar som kom i limosin och andra fina bilar. Vi kände inte igen en endaste en, men vi jublade ändå som alla andra.

Efteråt blev det lite paus, åkte hem en liten springtur och sedan efter middag var det påt igen. Mina tvillingar tog med mig till stan. Där skulle de träffa några killar (men det fick jag inte berätta för mamman!) Så jag åkte för att träffa mina vänner. Innan jag lämnade de kom vi överens om att åka hem tillsammans, för efter fyrverkerierna klockan 22 fick inte de vara ensama ute. Ingen fara för mig, kul att agera storasyster, speciellt efter att de bad mig så snällt.

Möter upp de andra, vi åker och ser på en eld-show där Annas syster medverkar, sedan behöver jag åka tillbaka till Salif för att se fyrverkerierna med tvillingarna. Kommer dit precis när Saluten börjar. (Ryskarna är heltossiga, de jublar och klappar händerna efter häftiga fyrverkerier samtidigt som Ödessymfonin spelas från scenen!) Jag får inte tag på tvillingarna, väntar, försöker ringa igen, njuter av fyrverkerierna, får tag på de. De står vid teatern, jag berättar att jag står vid busshållplatsen. Masha avlsutar något i stil med "ettan som kommer nu". Jag trodde att hon sa att hon såg mig och det var bakom "ettan som kommer nu". Så jag väntar lite till. Och lite till. Lite storasysteransvar drabbar mig eftersom vi kom överens om att vi skulle mötas och åka hem tillsammans. Försöker fråga en vakt om hjälp, att han kan prata i telefonen och förklara vart jag är, men jag kan ju inte ens be om hjälp på ryska! Vad är det för skit jag lärt mig? Får sedan tag på tvillingarna igen och de frågar mest "Shto?" (alltså: vad?) Jag kan ju inte förklara att jag står och väntar på de för att vi kom överens om att träffas. Inte heller har de vett att berätta vart de hållre hus eller om de är på väg hem. Usch. Sen tog pengarna slut på telefonen, jag mötte upp de andra för en häftig utekväll den 9e maj, men ryssarna var itee jättepigga på det där. Vid 23 började alla traska hemåt, och vi har ju inga ryska vänner som bjudit oss på hemmafest (det är tydligen grejen den 9e) så det belv en tidig kväll för oss. Men det var väl bra det. Då hade vi ju kunnat tillbringa hela måndagen för att plugga, eftersom det är lag i Ryssland att om en röd dag infaller på en söndag blir man ledig på måndagen. Heltossigt. Men inte blev det plugg för det...

2010-05-08

En annan dag i maj.

Nu har jag faktiskt tagit tag i pluggandet. Insag vilken mojlighet vi har att lara oss ryska nu nar vi faktiskt befinner oss i Ryssland. Alla ord som vi anvant under kursen har jag skrivit upp pa lappar. Och de sitter jag och ovar flitigt pa framst nar jag aker trollejbuss. Och det gor jag ganska mycket. Det ar valdigt roligt att plugga, framforallt nar jag marker att det hjalper. Nar jag och mina tvillingsystrar spelar UNO rattar de mig (och skrattar at mig) nar jag har fel. Det ar bra.. Blir lite matt ibland pa lektionerna nar vi for trejde gangen gar igenom nagot och de andra inte kommer ihag. Just att nar jag nu har insett att jag faktiskt vill plugga gar det anda inte fortare framat eftersom de andra fem inte har fatt samma insikt an... Menmen. Har aven skrivit en text till P3 Planet, sa om ett tag kan ni hora min ljuva stamma i en radio nara dig.

2010-05-05

En dag i maj

Gick upp i morse till 24 grader. Forstar ni, 24 grader klockan 8 pa morgonen den 5 maj! Helfestligt, jag gillar Ryssland.

2010-05-03

Varsågoda, jag bjuder!

Sådär, sommarvärmen får mig att bli generös. Idag bjuder jag på hela två ryska ordspråk:

Nöden hoppar, nöden dansar, nöden sjunger visor.

Att ta en risk är en välsignad sak.

Sedan är det ju det här med den ryska humoren. Vi förstår den inte riktigt. I Cheboksary finns det ett café som heter Robin-Bobin. Det var ungefär det första Zoya sa när hon fick reda på att Robin hette Robin. Så, vi gick dit häromdan, tog ett foto och visade för Zoya dan efter. Hon höll på att dö av skratt. Även Jonnas mamma tyckte att det var så himla roligt. Vi ler lite ansträngt och håller med. Något annat som är jätteroligt enligt rysk humor är Karins namn. När man säger med Karin blir det s Karin i och med att hennes namn är utländskt. Några gånger har vi sagt s Karinom och då skrattar Zoya något oerhört. Böjningen -om är nämligen bara för killnamn. Ja, vi förstår inte, ni förstår inte. Men det hade varit kul om man var ryss kanske?