2010-01-27

Skogen i Småland

Måndagsmorgonen började bra. Karin och jag kom iväg, bara fem minuter efter planerad avgång. Via Göteborg, Borås och Jönköping gick turen jättebra och sen kom vi fram till Vetlanda. Där letade vi reda på ett system för att kunna fira efter skoldagen med en god öl. Det gick bra och jag har för första gången använt en såndär parkeringsmätare. En krona fick jag stoppa, vrida lite och sedan stod den och tickade en halvtimme. Nej, så lång tid var vi inte inne på systemet, även om det tog lite längre tid med tanke på att de inte hade självbetjäning. Alltså vi fick ta en nummerlapp, gå fram till kassan, berätta vad vi ville ha och sedan gick bruden bakom kassan iväg och hämtade det. Heltokigt! Kändes verkligen som att vara på landet. När vi sedan skulle åka vidare till skolan, med hela 20 minuters marginal till att lunchen skulle serveras, blev det heltokigt. Jag hade inte skrivit upp vägnumret, för jag trodde inte det var nödvändigt. Det var ju så enkla nummer, de skulle jag komma ihåg. Så vi svängde vänster ut från Vetlanda på väg 125. Det gick sådär, efter åtta kilometer (för så långt ut från Vetlanda ligger Holsbybrunn visste vi) insåg vi att det var helt fel. Vi vände tillbaka till Vetlanda och körde ut på väg 127 istället. Efter åtta kilometer, efter kissepaus i skogen insåg vi att det inte blev bättre det här och vi fick vända. Jag insåg att klockan började bli lite för mycket, okej att missa lunchen, men att vara sen på första lektionen är inte alltför skoj, så jag ringde Pelle, rektorn. Han berättade att vi var på rätt väg, men fel håll. Så det var bara att åka tillbaka till Vetlanda och ut igen åt andra hållet. Så 12.50 hastar vi in på skolområdet, slänger i oss maten och var vi ändå i tid till första lektionen. Skönt.

I två dagar har vi suttit och lärt oss alfabetet. Som 20-åring känns det jättekonstigt att sitta i ett klassrum, repetera ljuden efter fröken samtidigt som hon pekar på bokstäverna. Att sedan sitta och skriva bokstäver på rad för tankarna till lågstadiet och skrivstilslektionerna. Det är oerhört konstigt, men så himla roligt! Att sedan sitta och säga "mama dåma, papa dåma" och upprepa fraser och ord till idiotgräns känns som att vara på dagis igen. Men jag är nöjd. Jag får beröm för att skriva bokstäver snyggt och att ha rätt på alla fjångar åt alla håll och kanter. Att uttala en bokstav på rätt sätt är ibland omöjligt och då får jag ju ett slag i huvudet som säger att "här sitter vi och lär oss bokstäverna. Bokstäverna!! Vi är inte ens inne på att lära oss snacka!" Bokstäverna är ju såklart grunden men jag vill ju prata ryska. Jag vet ju att vi håller på att lära oss och det är så himla roligt att gå i skolan, bara prata/skriva/kludda ryska och veta att jag inte måste plugga någon matte eller fysik utan det är bara språk. Underbart! Sen ska jag berätta om vår lärare, klasskamraterna och stället vi bor på, men ikke no för nu ska jag och Karin så på film.

Inga kommentarer: